Du och dina relationer


Grundläggande delar för att vi ska ha genuina relationer med närhet, trygghet och ömsesidighet

Efter ett långt uppehåll med mina inlägg om relationer kommer här ett igen. 

Jag tänkte värma upp med några grundläggande delar för att vi ska kunna ha genuina nära relationer. I grunden handlar det om trygghet.

• Att känna sig trygg och avslappnad i relationen och att man inte behöver "gå på äggskal" för att inte trigga den andres irritation eller ilska. Om man inte känner sig trygg, kommer att man inte att kunna utvecklas tillsammans och skapa en äkta närhet
• Att man kan ta hand om och reglera sina känslor när man blir triggad, så de inte går ut över andra.
• Att man är respektfull mot varandra. Låter väl självklart. Men om man tar sina nära för givet, kanske man inte inser hur viktigt det är. Utan en respektfull inställning, skapar det rädsla hos den andre och man stänger till.  
• Att det finns en ömsesidighet i att man vill varandra väl. Det behöver finnas en generositet i att man vill det allra bästa för varandra.
• När man har sårat, så behöver man stå för det och visa förståelse för den andres upplevelse. Om inte, urholkas tryggheten för att man ska kunna lita på varandra
• Att det finns en ömsesidighet i att man förstår att man behöver vårda relationen. Relationer är inget man kan ta för givet.
• Att kunna prata med varandra; lyssna med öppenhet utan agenda och prata utifrån sina behov och sårbarhet. Utan det kan man känna sig ensam i relationen, för man får ingen genuin kontakt. 

Men så har vi väl alla våra triggers som gör att vi går i försvar och går till attack, eller sluter oss emellanåt, som kan ställa till det i kontakten med andra människor. 

Och det här är förstås inget man lär sig en gång för alla och sen är det klart, utan ett pågående upptäckande av hur man fungerar, är min upplevelse.

Det är något att vara medveten om och öppen för så man kan fortsätta lära känna sig själv och andra och alltmer få de relationer man längtar efter. 

Varma hälsningar
Elisabet
 

Saker som kan göra det svårt i våra nära relationer

☘Det är inte alltid lätt att se vad det är som sitter i vägen för att vi ska ha de relationer som vi längtar efter.

Här är några saker som kan ställa till det:

- Vi kämpar med våra egna inre konflikter

- Vi har en negativ självbild som påverkar hur vi är mot andra och hur vi uppfattar andra

- Vi har erfarenheter från tidigare upplevelser som kan sitta i vägen och färga den situation som vi upplever.

- Vi är inte vana att känna efter och uttrycka vad vi behöver

- Vi vet inte riktigt vad vi vill och hur vi vill ha det

Det kan göra att vi blir otydliga både för oss själva och andra.

- Vi kan ha svårt att kommunicera.
Vi kan känna en osäkerhet på hur vi ska uttrycka oss när det gäller något jobbigt eller känsligt.

- Vi kan vara rädda att låta andra människor komma nära

Fastän det samtidigt är det vi längtar efter allra mest.

Att låta människor komma nära, att mötas på riktigt,
det kan vara oerhört fint. Och det kan samtidigt kännas skrämmande när det är ovant.

- Vi vill bli sedda och förstådda, men är rädda för att visa vem vi är

Här finns ofta rädslor pga att vi är rädda för vad andra skulle upptäcka om de verkligen fick lära känna oss.

Gestaltterapi/coaching digitalt och i Stockholm

Varma hälsningar
Elisabet

Att bygga och vårda relationen med vår tonåring i vardagen


Hur kan vi göra då för att vårda relationen med vår tonåring?


Här kommer några påminnelser och tips om sånt som är värdefullt att tänka på i våra relationer och som påverkar anknytningen. De kan verka simpla, men de betyder mycket (i alla våra relationer):


- Hur hälsar ni på varandra på morgon? Hur säger ni godnatt? Möter du din tonåring med värme i blicken?


- Hur möter du honom när ni möts efter att ni har varit ifrån varandra under dagen?
(Tänk på känslan på jobbet, om dina kollegor ser dig och hälsar med ögonkontakt på morgonen när ni möts, eller om de inte gör det)


- Innan du kliver innanför dörren till ditt hem efter jobbet, ta ett par andetag och känn att du lämnar jobbet och att du riktar in dig på hur du vill möta familjen


- Uppmärksamhet och intresse. Intresserar du dig på riktigt för din tonåring? Eller ställer du frågor som låter som förhör? Lägg ifrån dig mobilen när du pratar med honom. Tonåringen behöver veta att vi är glada att han finns och att han är viktig för oss.


- Låt tonåringen veta att vi älskar henne oavsett vad som har hänt eller vad hon har gjort. Då kommer hon att våga vända sig till oss med jobbiga tankar och upplevelser.


- Ge ömhetsbetygelser; varma ord och kramar. 


Allt det här stärker anknytningen i våra relationer

Jag vet att det inte alltid är enkelt att tänka på sånt här, men bra att påminna sig om emellanåt.



Till nästa gång,
Ha det gott!
Varma hälsningar
Elisabet

Att sätta gränser och gräla på ett mer hälsosamt sätt


Att sätta gränser är ett återkommande och viktigt ämne. Det kan handla om många olika sätt att se på det och vad vi menar när vi pratar om att sätta gränser.

Det brukar handla om i fall vi kan göra oss tydliga för oss själva och andra eller inte.


Här kommer några tips och förslag som jag tycker är användbara vid osämja med en vuxen, som inte handlar om vad vi kräver av en annan person, i stället säger vi klart och tydligt var vår egen gräns går. 


De kan ge en känsla av att mer kraft och att stå kvar i sig själv och inte förlora sig i situationen. 


Pröva om du känner skillnad på de två alternativen:

- Jag kommer inte att lyssna om du pratar till mig på det sättet
(i stället för "sluta vara otrevlig!" Du har rätt att bli respektfullt bemött)


- Jag kommer inte att prata med dig om du har den tonen/skriker åt mig
(i stället för "sluta skrika åt mig!" eller krympa ihop och fastna i rädsla)


- Jag ser det på ett annat sätt
(i stället för att genast utgå ifrån  "jag måste ha uppfattat det fel". Respektera din upplevelse)


- Jag förstår att du ser det på ett annat sätt
(i stället för "du har fel". Var öppen för och respektera den andres perspektiv)


Jag tänker mig tipsen ovan med fortsättningen ungefär så här:
- och jag är öppen för att vi ska prata vidare med varandra om det här


Det finns anledningar till att det är bra att vi lugnar oss innan vi går vidare i ett gräl/en jobbig diskussion; 


när vi är arga/rädda/uppjagade/känner oss hotade så är adrenalinet är igång. Det gör att vi tolkar det som hänt utifrån ett kamp/flykt/freeze-tillstånd, vilket ger sämre omdöme. 


Då agerar vi utifrån det tillståndet och då blir allt värre.


Ett sätt kan då vara att komma överens om att ta en paus på t ex en halvtimme, ta en promenad och sen mötas sen. Ni kommer då att kunna prata utifrån ett annat tillstånd.


Prata med varandra om hur ni vill hantera gräl/konflikter när ni har det lugnt och bra ihop, så att ni har en slags plan. 


Hoppas du fick med dig nåt hjälpsamt av tipsen.

Relationer är en pågående process. Vi kan göra bra saker och vi kan göra dåliga saker.

Det viktiga är att vi håller oss öppna och reflekterande. Då kan vi lättare återknyta till varandra när något gått snett i relationen.

Våra relationer betyder mycket för hur vi har det i livet.

Ta hand om relationen till dig själv och dina nära och kära.

Varma hälsningar
Elisabet

Att se varandra

Det här ligger mig varmt om hjärtat...
även för dig?
 

• Ser du ditt barn på riktigt?
• Ser du din partner, verkligen?
• Ser du din vän helt och fullt?
• Är du närvarande i dig själv?

Det jag vill med det arbete jag gör, är att påminna om och inspirera till att vi är närvarande i vardagen i våra relationer och med oss själva.

Att vi ser varandra, människorna som vi har omkring oss och lever tillsammans med. Det kan lätt bli så att vi lever i en vardag där livet pågår och vi i stort sett "genomför" livet.

Vi kanske går förbi varandra och inte riktigt hinner känna hur viktiga våra nära och kära är för oss.

Jag önskar oss alla att vi åtminstone någon stund varje dag får känna i hjärtat, i hela oss, hur viktiga våra nära relationer är. Och hur viktig jag själv är. Känna Livet i hela kroppen.

Jag vet att det kan sitta saker i vägen; konflikter, jobbiga självbilder och allt möjligt. Och jag hoppas att vi ändå kan få stunder när vi går bortom de bitarna och är helt öppna i hjärtat för varandra och för oss själva.

Det är min passion att bidra till det.

Nära relationer i familjen


Att skapa medvetenhet om hur vi vill ha det i våra relationer är en bra början. Det mesta går att utveckla.

Ta dig en stund, skriv ner dina tankar och reflektioner.

Gör klart för dig vad det är som du längtar efter.

- Hur vill du ha det i dina nära relationer?
- Vilka är dina viktigaste värderingar?
- Gemenskap, ärlighet, respekt…?
- Vad vill du känna och uppleva tillsammans med dina nära och kära?
- Glädje, värme, öppenhet, trygghet…?
- Hur/vem vill du vara tillsammans med dina nära och kära?
- Vad mer behöver du för att trivas och skapa fina relationer tillsammans med dina nära?


Lyssna och var närvarande 

När någon i familjen vill berätta något för dig, smått som stort, stanna upp, lägg ifrån dig mobilen. Var närvarande, möt hens blick och lyssna.

Även korta stunder med närvaro betyder mycket för vår känsla av närhet, att bli lyssnad på och mottagen.

Ifrågasätt dina tolkningar av andras beteenden 

Kom ihåg att du kan ha fel i hur du tolkar andras beteende. När du blir irriterad och blir arg, stanna upp och gör dig medveten om hur du tolkade situationen. Kanske berätta för personen hur du uppfattade det han/hon sa och fråga om du förstod rätt. Många bråk beror på missförstånd.


Vad vill du sprida för energi när du kommer hem?

Innan du kliver innanför dörren när du kommer hem, märk vilka tankar och känslor som är på gång i dig. Stanna upp ett ögonblick, ta ett andetag och gör dig redo att möta dina nära från ett tillstånd där du kan vara närvarande med dem.

Prata på ett respektfullt sätt med dina nära och kära 

Det finns ingen anledning att prata med mindre omsorg och respekt med sin familj än med sina vänner och kollegor.
Uttryck det du behöver säga även när du är arg utan att gå till personangrepp.

Reflektera över och var öppen för vad som kan vara din egen del i situationen om problem uppstår.

Om du säger eller gör något som sårar, stå för det du har gjort, be om ursäkt. Det kan bidra till att det gör mindre ont för den som fick på sig hårda ord. Det visar att du tar det på allvar att du har sårat och att du nog kommer att undvika att göra om det samma igen. Det bygger förtroende.

Var lyhörd för andras perspektiv.

Lyssna med empati och öppenhet för vilka känslor och behov som kan ligga bakom andras beteende.

Men låt inte din empati göra att du tolererar ett dåligt beteende. Skapa i så fall utrymme att prata om det när situationen har lugnat sig.

Samtal vid måltiden

Ett sätt som gynnar närhet och gemenskap, är att mötas vid middagsbordet och dela saker som man har gjort och upplevt under dagen. Glädjeämnen och jobbiga upplevelser. Små eller stora saker. Gå bordet runt, så alla får utrymme att berätta.

Det är ett bra sätt för barn att lära sig att ta plats på ett positivt sätt, att bli lyssnad på och att lyssna.

Bra för vuxna också :)
 

Funderingar som kan vara hjälpsamma om man är förälder
 

• Känner du att du går in i en roll när du pratar med ditt barn/tonåring?

• Hur skulle du beskriva dig själv i din föräldraroll i så fall?

• På vilket sätt är det i så fall hjälpsamt för er relation om du går in i den rollen?
• På vilket sätt kan det vara ett hinder i er relation?

Inget konstigt med att vi är på olika sätt med olika människor. Olika relationer innebär mer eller mindre ansvar, kan innebära mer eller mindre öppenhet.

Hjälpsamt för att skapa en god kontakt är om vi gör oss medvetna om vilka sidor hos oss själva som vi har kontakt med och att vi är autentiska, inte minst i relationen med våra barn och tonåringar.
 

Kommunikationshinder i kontakten med din tonåring

Tonåringen behöver och vill bli självständig och behöver och vill samtidigt ha en bra kontakt med dig. 

Ja, så är det faktiskt. Även om det inte alltid verkar så.  

Som vuxen/förälder vill vi kunna stödja och guida tonåringen och kommunicera på ett sätt som inte hindrar en bra kontakt. 


Pröva det här:
 

• Låt bli att vara dömande (som det kan vara lätt att ta till, kanske för att i all välmening få tonåringen att "förstå bättre”)
• Var försiktig med att prata om dig själv och dina erfarenheter alltför mycket (som kan vara lätt att göra, kanske för att ge exempel och dela sin ”visdom”? )
• Ger inte råd och färdiga lösningar utan att tonåringen har bett om det (Som man kanske gör för att vara hjälpsam och fixa problemet? Eller för att snabbt kunna gå vidare till annat?)
• Låt bli att förmildra och släta över det tonåringen berättar.  (Det kan vara lätt att göra för man tror att det är hjälpsamt. Och kanske för att man själv tycker det är svårt att lyssna på sånt som är jobbigt)
• Låt bli att psykologisera och direkt ge en analys av det tonåringen berättar, i stället för att på riktigt lyssna. (Som man kanske gör i all välmening för att ge perspektiv på situationen)

Vilka kommunikationshinder tycker du är jobbigast att möta från andra människor?

Vilka kommunikationshinder händer det att du själv använder?

#kommunikation
#relationer
#tonår

Att våga stå upp för sig själv

Återkommande när jag träffar klienter handlar det om att det finns en längtan om att kunna stå upp för sig själv och sina värderingar. Känna att man duger och får vara den man är.

Det finns längtan efter att våga visa sin sårbarhet, att inte dölja sidor av den man är. Att känna sig trygg att säga det man vill och kunna stå för det. Fortfarande med respekt för andra förstås.

Även i nära relationer kan det här kännas svårt.

Många känner det som att man är ensam om att känna så. Det är lätt att tro att "alla andra" har ett gott självförtroende och känner sig säkra på sig själva.

Det som brukar hända dock, när man vågar vara mer sårbar och öppen är att det utvecklar mod. Det stärker självkänslan att inte hålla igen på det man vill säga. Våga ställa "dumma" frågor till exempel.

Det bjuder även in till mer mod och öppenhet för andra omkring en att vara mer mänsklig och visa vem man är. Det kan bli ganska spännande att pröva det här alltmer.

Säga som det är. Visa vem du är. 

Hur gör du? Hur vill du göra?

 

Det här med att lyssna är en nyckel när vi vill skapa relationer med äkthet, ömsesidighet, kärlek och glädje.

Ibland tror vi att vi lyssnar men det är inte alltid så. Kan du känna igen dig i det här:

- Du tror du lyssnar men är egentligen upptagen med att tänka på vad du själv ska säga.
- Du tror att du lyssnar men väntar egentligen på att han/hon ska bli tyst så att du kan säga din mening.
- Du tror att du lyssnar men väntar på att få berätta vad lösningen på problemet är

Så hur kan vi lyssna på ett sätt som gör att vi kan förstå varandra? Och som gör att vi kan och törs öppna oss för varandra?

Det här gäller ju i alla relationer, med din partner, vän, med flera, men jag tar ett exempel:

din tonårsdotter kommer hem från skolan och det har hänt något jobbigt. Hon har blivit osams med en kompis.

Pröva det här:

Skapa utrymme. Slå er ner. Visa henne att du vill lyssna. 
Gör dig öppen. Släpp dina egna tankar och tolkningar en stund och bara var närvarande.
Ge den andre personen din fulla uppmärksamhet. Bara ta emot vad hon säger.
Lyssna
Lyssna efter känslor.
Återspegla det du hör. "Det låter som att det var jobbigt." "Det låter som att du blev ledsen". "Det låter som att du blev arg".

Låt bli att ge råd om du inte har frågat om lov först. Fråga i stället efter hur hon själv vill hantera situationen. Vad hon behöver.

Var ett stöd i att diskutera alternativ och möjliga konsekvenser.

Fråga gärna efter någon dag hur det har gått och hur det känns nu.

 Du stödjer henne i sina funderingar. Du håller dig lugn och skyndar inte på någon lösning.

Din dotter får utrymme. Får höra sig själv. Hon får märka hur hon i sig själv hittar perspektiv genom att prata med dig. Det blir väldigt stärkande för hennes självkänsla.

Också förtroendet för dig stärks när hon märker att du kan lyssna utan att "lägga dig i". Det visar respekt för hennes egen förmåga, samtidigt som du finns där som stöd.

Det kan kännas svårt att bara lyssna och vara närvarande, utan att samtidigt fundera ut en lösning om hur du kan hjälpa henne. Men det är en stor gåva att bara finnas där.

Tordas släppa egna prestationskrav och prestige om att man ska ge råd. Lita på att man är värdefull bara genom att finnas där och lyssna och ta emot.

Det här kan bli guldstunder. Man möts. Det kan bli en upplevelse av att möta varandra, samtidigt som båda möter sig själva.

Vad behöver du när det är något viktigt som du vill prata om?

"Du behöver vara fullt närvarande för att den andra personen ska höra sig själv."

Vet inte var citatet kommer ifrån, men det är väldigt bra tycker jag.