2019 > 05

"Jag accepterar mig själv på en intellektuell nivå - men jag är osäker på hur är det på en känslomässig nivå."
 
Så sa hon, som jag pratade med om vara vän med sig själv och kunna ta hand om sig, göra val som är hälsosamma, sätta vissa gränser för att man ska kunna må bra.
 
Och det är ju bara om det blir på en känslomässig nivå som det blir "på riktigt". 
 
Känner igen mig i det. Visst tycker jag att jag accepterar mig själv och har en ganska bra självkänsla nuförtiden.
 
Fortfarande finns det dock situationer som triggar gamla sår och det kommer upp känslor som är ganska jobbiga.
 
Det lättaste kan vara att ignorera sånt som känns jobbigt och bara trycka ner känslorna och gå vidare.
 
Men i längden blir det ju inte bra. Såren läker inte. Vi blir att undvika saker för att slipppa känna. Det tar energi att undvika delar i oss.
 
För mig blir det så att jag då behöver påminna mig om att stanna upp och "vara med" den känslan. Ge den värme. Vara en bra förälder till mig själv och låta mig uppleva det som kommer upp. Känna mig "hållen" av mig själv. 
 
På så vis läker mycket av det som legat under ytan och väntat på att få komma upp i ljuset.
 
Det krävs ofta mod och tillit för att tillåta sig känna det vi känner. Och det är då vi växer. 
 
Hur gör du?
 
Varma hälsningar
Elisabet
 
Gestaltterapeut/coach
mail: hello@elisabet-eriksson.com
www.elisabet-eriksson.com
 

Läs hela inlägget »

Önskar du att du lättare kunde sätta dina gränser?
 
Finns det då också en oro att du skulle bli en kärv person som stänger ute andra människor?
 
En person som hela tiden säger nej?
 
Att du blir en person som skalar bort alltmer så det inte blir några människor kvar omkring dig?
 
Så att du kanske blir ensam till slut, för att du har satt så många gränser så du blir att upplevas som svår att vara med?
 
Att du skulle bli illa omtyckt för att du är tydlig?
 
De gränser som jag tänker på handlar om de behov vi känner i varje situation. Den gräns jag sätter idag kan ofta se helt annorlunda ut i morgon i en liknande situation.
 
I kontakten med andra människor kan det låta: Nej, just nu passar det inte bra för mig att...
 
Att sätta sin gräns betyder inte nödvändigtvis att välja bort någon eller något för all evighet utan kanske just för den stunden.
 
För mig känns det i allmänhet tryggt när människor är tydliga med vad de vill och inte vill.
 
Och visst spelar det roll hur vi sätter våra gränser.
 
Det brukar vara lättast när vi har förankrat i oss att vi får vara tydliga med var våra gränser går. Då kan vi kommunicera med respekt för oss själva och andra.
 
Hur reagerar du på andra som sätter sin gräns och är tydliga?
 
Nu är min nya hemsida i stort sett klar:
www.elisabet-eriksson.com
Vad tycker du?
 
Varma hälsningar
Elisabet
 

Läs hela inlägget »

Hej!

Att inte längre orka att inte våga
 
Så uttryckte sig en kompis nyligen. Jag tycker att uttrycket är så bra, om att vilja känna sig fri, vara den man är, göra det man längtar efter.
 
Våga ta steg som innebär en förändring. Kanske välja att bryta upp från något som man inte trivs med.
 
Där man känner att man krymper, inte kan andas ordentligt. Kanske på jobbet, i relationen, boendet, eller miljön.
 
Det behöver inte handla om drastiska saker som att bryta upp från något. Det kan handla om att börja våga stå upp för sig själv på jobbet eller i relationen.
 
Känna att man "pratar från hjärtat" och visar vem man är.
 
Känna att man är stolt över sig själv. Känna att man är autentisk.
 
Eller, det kan handla om att våga ta ett helhjärtat beslutet om att stanna i en relation och verkligen satsa. Om du är en person som vanligtvis går in i saker halvhjärtat med "nödutgången" öppen och alltid är beredd att lämna och inte ger din hän. Aldrig riktigt visar dig själv, ditt hjärta.
 
Modet att våga vara den man vill vara och göra det som känns sant och riktigt.
 
Att inte våga blir i längden smärtsamt
 
(Vill infoga här:
 
allt jag skriver om i alla mina texter handlar samtidigt om att vara respektfull mot omgivningen.
 
Och det tror jag ingår att man vill när man är i kontakt med sig själv och sina känslor på en djup nivå och lever autentiskt.
 
Sen kanske man behöver säga och göra saker som omgivningen inte gillar, men man kan ändå göra det med respekt.
 
Så för mig handlar det inte om att köra sitt race och strunta i andra. Förmodligen självklart för dig, men jag vill ändå ta upp det.)
 
Vad tänker du om att våga? Var har du dina utmaningar?
 
 
 
Jag älskar att guida mina klienter till trygghet i sig själv, mod, att hitta sin mening i livet, glädje och fina relationer
 
Maila mig om du har frågor och vill veta mer om hur jag jobbar:
 
hello@elisabet-eriksson.com

Läs hela inlägget »

Hej!

Att känna trygghet, mod och frihet att vara den man är, är en längtan hos många jag möter. Inte minst för mig själv.
 
Att ha modet att våga vara rädd är ett uttryck som jag tänker på i det här sammanhanget. När det handlar om förändring i livet.
 
För förändringar blir det ju i livet ibland, i relationer, på jobbet och annat.
 
Ibland väljer vi att förändra saker. Ibland är det andras beslut.
 
Det kan vara saker som vi upplever står helt utanför vår makt att påverka, som gör att saker förändras i vårt liv.
 
Så visst kan det gunga till i magen och under fötterna. Ordentligt. Och det blir en instabil tid. Det kan bli smärtsamt.
 
Om vi har så mycket inre trygghet att det är ok att vara rädd. Att vi kan stå ut med den känslan, att orka bära den. Bara våga vara i den. Inte få panik. Veta att det är en förändring, en transformation som det handlar om. 
 
Då blir det lättare att ta det som det är. Tillåta oss att känna tillit.
 
Så gick mina tankar idag.
 
Vad pågår i ditt liv? Förändringar, inre, yttre?
 
Varma hälsningar
Elisabet
 

Läs hela inlägget »

Hej!
 
Mer om att sätta gränser...
 
Hur märker du att det är dags för dig att sätta en gräns? Att du behöver avsluta något? Säga nej?
 
Jag tänker att det är väldigt viktigt att kunna känna när det är dags att sluta med något. 
 
Hur upplever du det i din kropp? Vilka är dina kroppsförnimmelser som säger dig att du behöver sätta en gräns? Var i kroppen känner du det?
 
Lyhördhet för dig själv behövs för att till exempel
 
kunna avsluta jobbet när du är trött och inte köra över dig själv genom att ignorera vad din kropp säger dig.
 
låta bli att träffa den där personen, när du märker att din kropp säger nej, kanske genom att du tappar energi, eller att din andning blir grundare, eller du kanske får en olustkänsla i magen varje gång ni ska träffas.
 
För mig känns det främst i solarplexus, både när jag är på väg att gå över min egen gräns eller om jag upplever att någon annan har trampat över min gräns.
 
Likaså är det i solarplexus som jag reagerar om jag förnimmer att jag har har gått för långt i något jag har sagt till en annan person.
 
Andningen är en viktig kompass för mig. Jag får en grund andning om jag är på väg att göra något som jag egentligen innerst inne inte vill och som inte är bra för mig.
 
Det betyder att jag åtminstone behöver stanna upp och kolla vad som är på gång.
 
Kroppen är väldigt klok och är värd att lyssna på och ta på allvar. 
 
Hur gör du?
 
Är du medveten om din kropps signaler?
Tar du dem på allvar?
Hur blir det när du inte tar dem på allvar?
 
Det kan krävas mod och träning att känna och lyssna på kroppen och våga ta dess signaler på allvar. 
 
Det kan innebära att vi behöver ändra på vanor, vilka vi umgås med och hur vi prioriterar hur vi använder vår tid och vad vi gör.
 
Det finns också en lätthet och frihet i att lyssna på kroppen när man har upptäckt hur klok den är. Säger den stopp eller nej, så är det som jag behöver lyssna till, är min erfarenhet.
 
Hur tänker du om det här? 
Vilka är dina erfarenheter?
 
Varma hälsningar
Elisabet
 

Läs hela inlägget »

Hej!
 
Tycker du att det kan vara svårt att sätta gränser i din relation med dina nära och kära? I meningen att vara tydlig med vem du är, vad du står för, vad du vill?
 
Ofta har våra tidiga erfarenheter av hur andra har satt gränser mot oss gjort att vi förknippar det med något negativt. Kanske till och med hotfullt och aggressivt.
 
Eller vi har inte har fått tydliga gränser och vet därför faktiskt inte hur man gör
 
Och då blir ju förstås så att vi blir kluvna till hur vi ska bära oss åt.
 
Vad har du lärt dig om att stå upp för dig själv och sätta dina gränser? Var kommer det ifrån?
 
Hur blir det om du inte är tydlig med vem du är, vad du står för och vad du vill?
 
Det kan bli en känsla av osäkerhet. Rädsla, till och med. Om du upplever att du inte kan stå upp för dig själv. Inte skydda dig själv.
 
Det kan bli en känsla av otydlighet med vem du är. Du kanske varken låter dig själv eller andra riktigt veta vem du är, vad du står för och vad du vill?
 
Kan du känna igen dig i det? Jag känner igen mig. Och jag har fått jobba med det här och gör det fortfarande, även om det känns mycket lättare nu.
 
Vad riskerar du när du är tydlig?
Vad är risken med att vara otydlig?
Vad händer i kontakten med andra när du inte visar vem du är? Eller visar en förminskad version av dig själv.
 
Börja idag med att göra dig uppmärksam på hur du gör. Hur går det till när du låter bli att stå upp för dig själv? Vad är det du tänker? Vad kände du som gjorde att du höll dig tillbaka?
 
Och framför allt. Var inte hård mot dig själv när du inte står upp för dig själv som du skulle önska.
 
Ge dig själv lite varm uppmärksamhet och omtanke. Det är en process att våga säga nej och att stå upp för sig själv allt mer.
 
Kolla in min kurs!
Kurs LÄR DIG KÄNNA OCH SÄTTA DINA GRÄNSER!

Läs hela inlägget »

Hej!
 
Jag möter många som pratar om att det är svårt att sätta gränser. 
 
Det kan handla om många olika sammanhang. Som när man vill sätta en gräns mot en annan person. Som att säga ifrån när man känner sig överkörd. Eller när någon ber om något som man inte vill säga ja till egentligen.
 
Det kanske känns som att du sätter dina gränser för kraftfullt så att andra blir osäkra. 
 
Det kanske känns svårt att hitta ett bra sätt att uttrycka dig.
 
Det kan handla om att sätta gränser för sig själv. Som att sluta jobba i rätt tid innan man är helt slut. Att gå och lägga sig när man är trött och inte fortsätta titta på tv. Eller att sluta äta innan man är övermätt.
 
Det kan handla om att man träder över andras gränser, för att man tycker att man är snäll när man vill hjälpa till, fastän den andre personen har tackat nej till hjälpen. Man kanske ger råd som inte är efterfrågade eller välkomna.
 
För att kunna vara lyhörd för sina egna och andras gränser behöver vi vara connectade med oss själva och känna när kroppen och vår "inre röst", vår inre kompass, säger stopp.
 
Och inte minst att våga lyssna till vad vår inre klokhet säger oss.
 
Vad tänker du om att sätta gränser?
I vilka sammanhang tänker du på hur du sätter dina gränser?
När känns det svårt?
När känns det lätt?
Hur reagerar du på andra som är tydliga med sina gränser?
Hur reagerar du på de som är otydliga med sina gränser?
 
Skriva till mig och berätta! Jag blir glad för kontakt med dig och att få höra hur du tänker.
 
För dig som känner att det här hakar tag i dig och att det är något som du vill utveckla, så håller jag på att utveckla kursen
 
Lär dig känna och sätta dina gränser
 
pilotkurs, en online-kurs i 5 delar, där vi möts en gång i veckan i en liten grupp på högst 6 deltagare. Start i april.

Varma hälsningar
Elisabet
 

Läs hela inlägget »

Hej!
 
Är du trött på att oroa dig för saker som kanske kan hända?
 
Vad är vinsten med att oroa sig för sånt vi inte vet om det kommer att hända?
 
Jag tror att det ofta handlar om att vi tror att vi har kontroll över saker när vi oroar oss. Vi kan uppleva att vi har en beredskap så att vi bättre kan hantera det som kanske kan hända.
 
Att tänka på hur vi ska lösa en situation är en sak. Då blir vi förhoppningsvis fokuserade och ser det ur olika perspektiv för att hitta en bra lösning.
 
Att hålla fast i orostankar och ständigt ha dem malande i huvudet är något annat.
 
Det som händer när vi håller fast vid att oroa oss är att vi stänger ner stora delar av våra förmågor och kan få ett tunnelseende. Vi lägger energi på sånt vi inte ens vet om det ska hända.
 
Det tar kraft att oroa sig. Det tär också på vår hälsa.
 
Men hur ska man kunna släppa oro? Och vill du ens släppa din oro? Törs du?
 
Vem skulle du vara om du inte gick omkring och oroade dig? Utan tog en sak i sänder som det dyker upp.
 
Vad skulle hända med din energi?
 
Vad skulle du använda all tid och energi till som du nu använder till att oroa dig?
 
Hur skulle det kännas att ha mer tillit till livet och till dig själv? Tillit till att du kan hantera saker när de väl händer.
 
Det kan bli en känsla av tomhet om man släpper sina orostankar. 
 
Det kan till och med vara läskigt att ändra livssyn så. För det handlar om ett inre paradigmskifte.
 
För mig är det så att ju mer jag släpper orostankar, desto lättare går det med det mesta.
 
Jag är mer connectad med mig själv, mer närvarande och har mer tillgång till min kreativitet och kan se hur jag ska hantera saker.
 
Hur tänker du?
 
Varma hälsningar
Elisabet

 

Läs hela inlägget »

Hej!
 
God fortsättning! Jag hoppas att du har haft det bra under helgerna och att det känns bra att vara tillbaka i vardagen.
 
Det är här ett ämne som jag tycker är angeläget vad gäller vår självkänsla och hur vi har det i våra relationer:
 
Tycker du att det är lättare att ge än att ta emot?
 
Till exempel att erbjuda din hjälp. Känns det bra att erbjuda den men du tackar nej om du erbjuds hjälp?
 
Jag har det lite så. Jag tränar på att be om hjälp och att ta emot den.
 
Jag tränar på att ta emot allt fint. Som värme, omsorg och vänlighet från andra. I stället för att bara låta det passera behöver jag stanna upp och verkligen låta mig ta in. 
 
Och det är ju ett sätt att växa att tillåta såna härliga upplevelser och känslor att ta ännu mer plats.
 
Det innebär också att utveckla förmågan till nära och varma relationer.
 
Det finns ju också en generositet i att ta emot. Den som ger vill att du tar emot. Så att ta emot blir också en gåva i sig.
 
Hur gör du? Tar du emot vänlighet, kärlek och omsorg från andra helt och fullt?
 
Om inte, hur hindrar du dig?
 
Om du känner igen i det här, gör dig uppmärksam den närmaste veckan på hur du gör.
 
Och hur känns det/vad händer när du gör dig medveten om hur du tar emot/inte tar emot?
 
Skriv till mig och berätta!
 
Varma hälsningar
Elisabet
 
 
 

Läs hela inlägget »

Hej!

Längtar du efter att känna mer energi?

Blir du starkt påverkad av din omgivning? Känns det ibland som att du blir dränerad på energi tillsammans med vissa människor?

Man pratar ibland om att vissa människor är energitjuvar, men viktigt för att kunna göra något åt saken, är att fokusera på vad som händer och hur vi själva gör när vi släpper in någons energi som vi inte mår bra av. 

Ta dig en stund och fundera på:

Vid vilka tillfällen tappar du energi tillsammans med andra personer?
Vad är utmärkande för den personens sätt att vara när det här händer?
Vad är det den andre personen gör eller säger som gör att du tappar energi?

På vilket sätt hakar det tag i dig och gör att du tappar energi?
Påminner den här kontakten om någon tidigare relation i ditt liv där du har känt att du tappar din energi?

Hur går det till, vad händer inom dig, hur gör du för att tappa din energi? Märklig fråga kanske, men bra att märka.

Många gånger sker det här så subtilt att vi inte riktigt vet vad det är som händer. 

Det handlar ofta om att vi tappar kontakten med oss själva. Vi tappar känslan av att vara i vår kropp. Något som händer i kontakten gör att vi tappar känslan av att vara fokuserad i oss själva.

Kan du känna igen dig i det?

Eller vad händer med dig när du tappar energi i kontakten med andra människor?
 
Vill du ha hjälp med att komma tillrätta med det här? Se vad som händer och hur du kan ta hand om dig och stärka din energi?
 
Välkommen att höra av dig!
 
Varma hälsningar
Elisabet

 

Läs hela inlägget »

Hej!
 
Jag skrev i förra inspirationsmailet att jag ska fokusera på din självkänsla i nära relationer. Vet inte om jag kan hålla mig till det. Det här mailet kan handla om både nära och mindre nära relationer. 
 
I många sociala media kan man se inlägg i olika former om att "shine you light". Det handlar om att få träda fram, ta plats, låta sitt ljus lysa, få vara den man är, upptäcka att man kanske är mer än man tror. Det kan uttryckas på många sätt.
 
Det är en längtan hos många av oss. 
 
Hur är det för dig, törs du "shine your light" eller håller du igen och dämpar dig för att du vill passa in?
 
Finns det en risk med att vara "för mycket"?
Håller du igen din glädje?
Låter du bli att visa din ilska?
Döljer du din ledsenhet?
Håller du igen din sexighet?
Håller du inne med din livskänsla?
 
Om du håller dig tillbaka, vilka är dina rädslor, hinder?
Vad har du fått lära dig som gör att du håller dig tillbaka?
Vad skulle hända om du höll dig tillbaka lite mindre, släppte lite på kontrollen?

Hur reagerar du på andra som låter sig "shine their light", tar ut svängarna, syns, tar plats, som Gina Hatzis i filmen?
Kan du glädjas med dem? Inspireras?
Eller dömer du? Vilka tankar kommer då?
 
Visst är det så att det finns tillfällen för allt. Och man måste naturligtvis inte gå "all in", vara extrovert och visa alla känslor.
 
Det kan ju också vara så att vi har fått höra att vi är alldeles "för lite". För tysta, för tråkiga, för introverta. 
 
Händer det att du "gör dig" mer social än du egentligen vill vara?
Händer det att du pratar mer än du egentligen har lust med för att vara "socialt kompetent"
 
Det blir ju också att hålla tillbaka den du är, att inte "shine your light". 
 
Vad händer med din självkänsla då?
Vad händer med din livskänsla när du gör dig mer utåtriktad än vad som känns rätt för dig?
 
Jag tror inte vi far illa av att ibland göra avkall på det som känns mest naturligt för oss.
Kanske kan det vara det smartaste ibland i vissa situationer. Kanske kan det även bli att utmana vår trygghetszon för att växa. Att pröva något nytt.
 
Svaret här är medvetenhet om vad vi gör och hur vi mår av det vi gör, tänker jag. Kunna känna efter inombords vad som är hälsosamt för att vi ska kunna leva autentiskt.
 
Det gäller att hitta det som är rätt för just dig. Att få vara den du är.  "Shine you light" på ditt sätt. Ditt sätt att känna dig levande. 
 
Jag känner igen mig i båda de beskrivningarna. Att vilja ta ut svängarna mer. Och även att behovet av att vara tyst och introvert. Välja själv hur jag vill vara. Då känner jag mig levande.
 
Hur tänker du?
 
Vill du ha guidning i att stärka din självkänsla? För mer glädje, mod och trygghet i dig själv? "Shine you light" på ditt sätt. 
 
Maila mig och boka tid för ett gratis lära-känna-samtal på telefon eller skype, 30 minuter.
 
info@elisabeteriksson-irelation.com
www.elisabeteriksson-irelation.com
 
Varma hälsningar
Elisabet
 
 

Läs hela inlägget »

Hej!

Jag kommer att fokusera på dig och dina nära relationer framöver. 

Fungerar inte de nära relationerna, med ditt barn, din partner, din vän, med dem som du definierar som nära, så känns det smärtsamt och det tar energi. Det är skönt att kunna förbättra kontakten med de nära och kära.
 
Idag reflektioner om gränser.

Att sätta gränser.. .det kan vara svårt.

Det kan kännas ovant att säga ifrån och ta sina behov på allvar. 
Det kan kännas egoistiskt. Det är lätt att få fantasier om hur andra kommer att reagera. Det kan väcka gamla erfarenheter om rädsla att bli övergiven.

Samtidigt handlar det ju om ärlighet, att våga vara autentisk. Att visa vem vi är och låta andra lära känna oss.

Och inte minst att lära känna oss själva ännu mer och utveckla vår trygghet i oss själva. 

Hur man sätter sin gräns har förstås stor betydelse. Det handlar om att kunna uttrycka sig på ett sätt som gör att man blir tydlig. 

Och att kunna ha en dialog. Våga stå kvar och kunna lyssna på den andre personen också. 

Det kan handla om smått och stort. Som att tydligt säga vad man vill äta till middag, vilken bio man vill gå på och inte alltid hänga med på vad den andre vill. Och att säga att nu får det vara nog, jag vill inte att du pratar till mig i den tonen.

Många gånger hjälper det att reflektera och göra tydligt  vad du upplever och hur du gör.

När upplever du att det är svårt att sätta din gräns?

I vilka relationer känns det svårast att säga din mening och stå upp för dig själv?

Vilken är din största rädsla för vad som ska hända när du står upp för dig själv?

Hur känns det i dig när du låter bli att sätta din gräns?

Hur känns det i dig när du sätter din gräns?
 
Som vanligt vill jag gärna höra från dig hur du tänker.

Vilka erfarenheter har du?

I vilka nära relationer tycker du att det känns svårt att stå upp för dig själv?
 
Varma hälsningar
Elisabet
 
info@elisabeteriksson-irelation.com
www.elisabeteriksson-irelation.com
 
Jag är utbildad gestaltterapeut/coach
och jobbar med individuella samtal, parsamtal och kurser
Jag tar emot på söder i Stockholm och online
Välkommen att höra av dig för ett kostnadsfritt lära-känna-samtal på 30 minuter på Skype eller telefon!
 
info@elisabeteriksson-irelation.com
www.elisabeteriksson-irelation.comknappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Läs hela inlägget »

Hej!
 
Längtar du efter att känna dig mer levande? Känna mer energi?

Vad är det som sitter i vägen?

För mig har det ofta handlat om att jag behöver skala av olika saker för att jag ska känna mig mer levande.

Det kan handla om saker som jag gör för mycket av eller för lite av, tankar som sitter i vägen, föreställningar om mig själv och andra, om livet, upplevelser som jag inte har släppt.

Fundera, känn efter, vad handlar det om för dig?

Skriv gärna till mig och berätta!
 
Just nu har Pia Svorono och jag en kurs i Stockholm som vi kallar Livet och jag.

I gruppen samtalar vi, gör övningar och tar med lite teori. Allt för att upptäcka mer av vilka vi är, hur vi hindrar oss i att känna oss  levande och hur vi kan få uppleva mer energi och livskänsla!
 
Är du intresserad av att gå en sån kurs längre fram? 

Hör av dig!
 
Varma hälsningar
Elisabet
 
info@elisabeteriksson-irelation.com
www.elisabeteriksson-irelation.com
 
Jag är lyhörd för hur människor hindrar sig själv i sitt växande.
Genom vårt arbete tillsammans får du en medvetenhet och självkännedom som gör att du kan utvecklas i din självkänsla, din autenticitet, känna mer glädje, mod och trygghet i dig själv.
Och utifrån det och skapa relationer med ömsesidighet, respekt och närhet.
 

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen


Att ge och ta emot

-


Hej!
 
Idag vill jag skriva om att ge och ta i relationer. 

För många av oss, mig inkluderad, är det nog så att det många gånger känns lättare att ge till andra människor än att ta emot.

Till exempel vänlighet, omsorg, ett leende, hjälp med saker, stöd, kärlek...

Vad händer i dig när någon är väldigt vänlig mot dig? När någon ler mot dig? Är kärleksfull mot dig? När någon erbjuder dig hjälp?

Tar du emot? Låter du dig fyllas av känslan av den värme och omtanke som du får? Gör du dig medveten hur det känns i dig?

Eller stänger du av, gör dig okänslig? Eller låter känslan snabbt passera?

För mig blir det en väldigt stark värme i bröstet när jag tar emot vänlighet av något slag. Om jag stannar upp och låter mig känna det.

Det händer också att jag liksom inte klarar att ta emot en massa värme och kärlek från en annan person. Det kan kännas som att alla mina försvar skulle smälta bort och jag skulle bli väldigt sårbar om jag vågade vara öppen och ta emot.

Då liksom stänger jag av. Ofta sker det genom att jag håller andan, märker jag.

Ett annat sätt att inte ta emot vänligheten kan vara att se till att inte vara fullt närvarande. Att inte göra sig helt medveten om vad man får.

Främst var det så för mig tidigare. Jag tränar på att låta mig känna även de härliga känslorna. Att låta dem få vara där i kroppen, låta dem få finnas, länge. Jag blir bättre och bättre på det.

Och om jag tar emot så får jag också mer att ge till andra.

Varför är det så svårt att ta emot värme, kärlek från andra? 

Det brukar handla om att man inte känner att man förtjänar det. Att det är ovant. Att man inte älskar sig själv tillräckligt för att känna att man är värdig att ta emot.

Tar du emot?

Varma hälsningar
Elisabet


Investera i dig själv!
 
Vill du ha mer glädje, mod och trygghet i dig själv?
Stärk din självkänsla
 
Kurs 7 onsdagar i Stockholm
start 5 september,
kl 17-20
Boka tidigt-pris:
2495:- fram till 17 augusti
(ord.pris 3495:-)
Stärk din självkänsla! Kurs i Stockholm
Självkänsla och relationer
Jag guidar dig online och i Stockholm
www.elisabeteriksson-irelation.com
info@elisabeteriksson-irelation.com

Arkiv

Läs hela inlägget »
Etiketter: självkänsla

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Länkar

-

Etiketter