Att inte längre orka att inte väga

Hej!

Att inte längre orka att inte våga
 
Så uttryckte sig en kompis nyligen. Jag tycker att uttrycket är så bra, om att vilja känna sig fri, vara den man är, göra det man längtar efter.
 
Våga ta steg som innebär en förändring. Kanske välja att bryta upp från något som man inte trivs med.
 
Där man känner att man krymper, inte kan andas ordentligt. Kanske på jobbet, i relationen, boendet, eller miljön.
 
Det behöver inte handla om drastiska saker som att bryta upp från något. Det kan handla om att börja våga stå upp för sig själv på jobbet eller i relationen.
 
Känna att man "pratar från hjärtat" och visar vem man är.
 
Känna att man är stolt över sig själv. Känna att man är autentisk.
 
Eller, det kan handla om att våga ta ett helhjärtat beslutet om att stanna i en relation och verkligen satsa. Om du är en person som vanligtvis går in i saker halvhjärtat med "nödutgången" öppen och alltid är beredd att lämna och inte ger din hän. Aldrig riktigt visar dig själv, ditt hjärta.
 
Modet att våga vara den man vill vara och göra det som känns sant och riktigt.
 
Att inte våga blir i längden smärtsamt
 
(Vill infoga här:
 
allt jag skriver om i alla mina texter handlar samtidigt om att vara respektfull mot omgivningen.
 
Och det tror jag ingår att man vill när man är i kontakt med sig själv och sina känslor på en djup nivå och lever autentiskt.
 
Sen kanske man behöver säga och göra saker som omgivningen inte gillar, men man kan ändå göra det med respekt.
 
Så för mig handlar det inte om att köra sitt race och strunta i andra. Förmodligen självklart för dig, men jag vill ändå ta upp det.)
 
Vad tänker du om att våga? Var har du dina utmaningar?
 
 
 
Jag älskar att guida mina klienter till trygghet i sig själv, mod, att hitta sin mening i livet, glädje och fina relationer
 
Maila mig om du har frågor och vill veta mer om hur jag jobbar:
 
hello@elisabet-eriksson.com

Kommentera gärna: