Att hela tiden sätta gränser - blir det inte ensamt?

Önskar du att du lättare kunde sätta dina gränser?
 
Finns det då också en oro att du skulle bli en kärv person som stänger ute andra människor?
 
En person som hela tiden säger nej?
 
Att du blir en person som skalar bort alltmer så det inte blir några människor kvar omkring dig?
 
Så att du kanske blir ensam till slut, för att du har satt så många gränser så du blir att upplevas som svår att vara med?
 
Att du skulle bli illa omtyckt för att du är tydlig?
 
De gränser som jag tänker på handlar om de behov vi känner i varje situation. Den gräns jag sätter idag kan ofta se helt annorlunda ut i morgon i en liknande situation.
 
I kontakten med andra människor kan det låta: Nej, just nu passar det inte bra för mig att...
 
Att sätta sin gräns betyder inte nödvändigtvis att välja bort någon eller något för all evighet utan kanske just för den stunden.
 
För mig känns det i allmänhet tryggt när människor är tydliga med vad de vill och inte vill.
 
Och visst spelar det roll hur vi sätter våra gränser.
 
Det brukar vara lättast när vi har förankrat i oss att vi får vara tydliga med var våra gränser går. Då kan vi kommunicera med respekt för oss själva och andra.
 
Hur reagerar du på andra som sätter sin gräns och är tydliga?
 
Nu är min nya hemsida i stort sett klar:
www.elisabet-eriksson.com
Vad tycker du?
 
Varma hälsningar
Elisabet
 

Kommentera gärna: